Kravet på individuell mätning enligt EED-direktivet gäller där det är tekniskt genomförbart och ekonomiskt rimligt. Det innebär att det finns undantag – men de avgörs alltid i varje enskilt fall, inte generellt. Det är viktigt att förstå skillnaden: undantag är möjliga, men inte automatiska.

Enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd anses en installation av IMD inte proportionell om åtgärden är privat- eller företagsekonomiskt olönsam i förhållande till den energibesparing som kan uppnås. Det är kommunens byggnadsnämnd som är tillsynsmyndighet och som avgör om en byggnad omfattas av kraven eller om kriterierna för undantag är uppfyllda.

Det finns främst tre situationer där en byggnad kan undantas från kravet på individuell mätning av värme.

Observera att bedömningen alltid görs i det enskilda fallet av kommunen. Den här artikeln är en översikt – inte ett besked om just din fastighet. För ett bindande besked vänder du dig till kommunens byggnadsnämnd.

Att en byggnad i nuläget kan undantas betyder inte att frågan är avklarad för alltid. Förutsättningarna kan ändras – vid en ombyggnad, när priserna på mätteknik sjunker eller när regelverket utvecklas i takt med att EED-direktivet genomförs vidare i svensk lag.

Eftersom undantag från IMD-kravet ofta vilar på om åtgärden är ekonomiskt rimlig, är lönsamhetsbedömningen central. Den handlar om att väga investeringskostnaden för mätare, installation och system mot den energibesparing och de övriga fördelar som individuell mätning ger över tid.

I praktiken är många fastighetsägare för snabba med att anta att IMD är olönsamt. När man räknar in den faktiska minskningen i förbrukning – som ofta ligger på tio till tjugo procent för varmvatten – tillsammans med lägre fasta avgifter vid gemensam el och värdet av att slippa manuella avläsningar, ser kalkylen ofta betydligt bättre ut än förväntat.

Antalet lägenheter, vilka medier som ska mätas, fastighetens befintliga installation och valet av mätteknik påverkar alla både kostnad och återbetalningstid. En fastighet med många lägenheter får ofta bättre lönsamhet per mätare, eftersom systemkostnaden fördelas på fler enheter. Därför är det värt att göra en ordentlig bedömning innan man drar slutsatsen att undantag gäller.

Ett beslut om undantag är kopplat till förhållandena vid bedömningstillfället. Det betyder att en fastighet som idag bedöms falla utanför kravet kan komma att omfattas senare, exempelvis vid en större ombyggnad, när värmesystemet byts ut eller när kostnaden för mätteknik sjunker och gör installationen lönsam. Eftersom EED-direktivet successivt genomförs vidare i svensk lag kan också själva regelverket utvecklas över tid.

Vår rekommendation är därför att inte betrakta ett undantag som en slutgiltig fråga, utan att med jämna mellanrum se över om förutsättningarna förändrats. Att ha en uppdaterad bild av både regelverk och lönsamhet gör att ni kan fatta beslut proaktivt i stället för att tvingas agera under tidspress. Vi hjälper gärna till med en förnyad bedömning när något i fastigheten förändras.